Tony har räddat fredagskvällen. Efter en hård vecka behöver man vin. Dagens tips är att man på konserthuset brukar ställa ut gratis bakelser, mackor och snittar efter konferenser och det har blivit över. I fiket står sånt, alldeles gratis, fick jag veta av VD:n idag. Som vi intervjuade i nästan en timma.

Idag är det för övrigt finfredag, i sann morgonpasset i P3 - anda.

Jag och Ellen har engelskafton ikväll, vilket innebär att vi bara pratar engelska. För man förstår ju engelska hur bra som helst, och man vet hur man ska uttala ord. Men då man faktiskt pratar så kommer det bara ut ett sludder på svengleska som man skäms över.

Sen har vi snortat saltlösning också. Länge sen jag kunde andas så här bra.

Någonstans måste man sätta en gräns, och jag sätter den vid åtta bullar. Jag säger nej till fler bullar. Och det är tur, för den nionde ligger i komposten, och jag mår lite lätt illa. Jag önskar att jag ätit åtta för att jag tyckte bullarna var sjukt goda, men det var de inte. Jag åt åtta bullar för att jag så väldigt gärna ville ha en riktigt god bulle och jag tänkte "nästa kanske". Men det blev aldrig så.

Så väldigt, väldigt gott att det inte är riktigt klokt.

Vet ni vad jag upptäckte för någon kväll sedan? Att mina visdomständer är på väg! Har inte haft ont, eller känt att de vuxit eller något sådant, men då jag körde med tandtråd upptäckte jag det helt plötsligt. Så nu är jag rädd att det kommer börja göra ont, eller att det kommer bli konstiga hudflikar över tänderna som det kommer fastna mat under. Jag hade faktiskt hoppats på att de skulle stanna kvar inne i käken och ligga där och vara nöjda och inte komma upp och störa mig.

Jag håller på med fältarbetet inför B-uppsatsen nu, vi arbetar två och två och det är meningen att vi ska ha fullt upp. Det har vi inte haft än. Turismen i Uppsala är det övergripande temat, och vi tänkte musikturism och musikscenen i Uppsala med inriktning på Katalin. Ringde dem förra veckan för att få nummer att ringa, blev ombedd att skicka ett mejl, det gjorde jag. Fick inget svar, så vi ringde igen och blev ombedda att ringa på måndag kl12. Då var beskedet att Jonas, killen vi pratat och mejlat med, skulle prata med en kollega och höra av sig igen. När han inte gjort det kl20 bestämde vi att vi skulle byta till UKK (Konserthuset, även känt som Musikens hus, fast det får man tydligen inte säga) istället. Och vi har redan lyckats boka in fem intervjuer och tre kansken. Men jag är lite sur på Katalin, fel att bara säga nej och inte hålla på och strula.

Hade en grej med Amnesty idag, Bhopal bustour kom hit och informerade om kemikaliekatastrofen i Bhopal för 25 år sen och sen skulle vi ha ett seminarie på Universitetshuset med en professor i aktiebolagsrätt som skulle diskutera företagsansvar och hur företag kan smita undan sitt ansvar. Men det gick inte så bra, för det regnade när vi stod ute och skulle informera och sen hade professorn fått typ hjärtattack och kunde inte komma. Och jag känner mig nöjd med att det inte kom några tidningar trots mina pressmeddelanden, för det var verklige inte något att hänga i julgranen. (Men jag kände lite att vissa tyckte det var mitt fel, precis som att de tyckte att det var tack vare mig sist då tidningarna kom. Svårt att förstå att man inte bara beställer fram en artikel liksom xD )

Annars har jag haft ont i magen sen fyra och det vill ju inte gå över.

Ännu ett litet onödigt misstag som tär på själen.

Idag har jag klippt mig. Det tog en timma och fyrtiofem minuter, vilket jag tycker är lite överdrivet. Och sen borstar och kammar de håret som satan, trots att jag säger "jag borstar aldrig håret för att det blir som frissigt kardat ull då." och de svarar "okej, det kan jag ju förstå", varför borstar man håret på en då? Spelar ingen roll hur mycket mousse man har i då, det är kört. Men efter att jag kommit hem och blött håret och det har torkat, så kan jag konstatera att det blev bra.

Men hon försökte tunna ut det! Jag hann knappt stoppa henne, "vill du tunna ut det lite" och så hade hon redan saxen i håret! Vafan. Jag ska inte tunna ut det förrän i december, kanske, när jag permanentar mig igen.

Vad jag inte gillar att klippa mig egentligen.

Alla dessa små misstag man hela tiden gör. Som man är rädd ska ställa till det i framtiden. Bara för att man inte tänkte efter. Eller för att man var rädd. Eller för att man hade druckit. Eller för att man visste att det var dumt och fel men att man gjorde det än då för att göra uppror mot sig själv. Eller för att man var full, helt enkelt. Om jag kunde, då skulle jag spola tillbaka tills i.. måndags kanske? En helt ny vecka 46.

Och hur mycket jag än spankulerar och går och spekulerar och promenerar och tänker och funderar får jag ingen rätsida på saker och ting.

(Yes, änuu ett inlägg utan rim eller fason, men jag måste få ventilera utan att det blir uppenbart vad mina problem är förutom att jag har ställt till mer grejer än vanligt under v46 och önskar mig en tidsmaskin. Kanske löser det sig idag, kanske inte. )

Den här veckan ska jag reclaima min dygnsrytm! Mind över body, eller något sånt!

Helgen har varit väldigt seg. Riktig bakisdag igår som mest tillbringades i soffan. Såg inte mindre än fyra filmer (HarryPoter och Fenixordern, Kopps, 500 days of Summer och Nine) och diverse TV. Men jag lagade riktig middag iallfall, chverkyckling med risotto utan parmesan. Somnade under 500 days of Summer, så jag måste se om den. missade liksom mitten och den verkade bra. Så det måste jag se till att göra. Somnade under Kopps också, men det gjorde inte så mycket, man har ju sett den, och jag tror inte att någon märkte det heller.

Idag var också en riktigt seg dag. Klev inte upp förrän efter tio, igen, och det är inte någo jag brukar göra. Definitivt inte två dagar i rad. Jag gillar att kliva upp tidigt så man kan jäsa runt utan att hela dagen försvinner. Sen har jag och Ellen spelat kort, jag har tvättat och bokat tvätttid i tvättstugan och städat. Pappa ringde och sa att han skulle komma, gav oss kanske 40minuters förvarning att städa ihop och fixa. Blev kaffe och kladdkaka. Alltid gott med kladdkaka. Och alltid kul att träffa faderkakan.

Sen har jag också gjort jättemycket morotslasagne (typ nio portioner, små portioner visserligen, men ändå) och läst Stora boken om mumin.

Varför är söndagar alltid söndagar? Den här veckan var till och med lördagen söndag.

Fredrik hade födelsedagsfest med tema politiskt inkorrekt i fredags. Så vi satte alla på oss dräkter, med varierande grad av fantasi och engagemang. Jag var hedersvåld, Tony var tsunamin, Micke blottare, Joel typ bajsätare, Ellen lobotemerad, Kajsa en blodig tampong (hur bra som helst!), Mangnus en prostituerad transvestit och  Minna hans pimp och Kid var en självmordsbombare. Fredrik var terrorist, på festen fanns även Engla, en präst, en sälklubbare, Jimmie Åkesson, Michaela Jackson och en hel del annat som jag inte uppfattade vad det var.

Det var kul, och jättegod tårta.

Ellen och Tony gick först, och de gick vilse, visserligen tror jag att alla gick vilse på väg hem men de tog priset gånger tusen. Fyra kilometer åt fel håll, på andra sidan ån och järnvägen. (Man kan ju tycka att de borde ha märkt att de gick över ån, det är ju liksom en å!) De snubblade omkring på bakgårdar för att gena, Tony ramlade på väg ur en kompost och har därför utseendet av någon som har varit i slagsmål (vilket kan betraktas på jemtebloggen). Tillslut gav de upp och tog taxi hem.

Jag och Joel lämnade festen samtidigt och när vi kom hem passerade vi grannarnas fönster och såg att de var vakna, som tidigare nämnt tyckte vi att det var en bra idé att hälsa eftersom vi inte gjort det tidigare. De var riktigt trevliga, det var alltså bara barnen i familjen, 18-19 år, som var vakna. De vuxna sov. (Och situationen här bredvid är som följer: en mamma och hennes två barn, som ursprungligen kommer från Tyskland men har bott i Skåne rätt länge, plus hennes gubbe som flyttade hit i somras och inte pratar svenska. Alla andra ungdomar som vi brukar se springa omkring är kompisar, blandannat en kille som nästan bor där för att han egentligen bor i Flogsta och det är så långt dit.) Vad jag inte tänkte på då, var att jag fortfarande var utklädd till en misshandlad muslim.