Efter helgen kan jag tycka att det är ganska skönt med måndag och tisdag och det vanliga lunket igen. Träna och tvätta och plugga och arbeta på artiklar, sända Knullrufs och veckohandla på Ica.

Snart kommer mitt vanliga uppsalalunk bytas ut mot något som jag, åtminstone i början, kan tänka mig kan beskrivas som ett praktikpanik på ÖP i Östersund. För att sen bytas mot ett praktikpanik på Dagens Media i Stockholm. När jag bläddrade i min kalender insåg jag att de är nästa lördag jag åker till Östersund, och inte nu på måndag men nästa som jag börjar min praktik. Hehu. 

Skräckblandad förtjusning tror jag känslan kallas. 

Som att cykla när det är halt, snurra tills man faller på dansgolvet, prata i radio, titta en främling i ögonen lite för länge, springa allt man kan, rulla ner för en backe.

Jag var ut igår, på Whiteclub. (Jag vet! Och jag vet även att jag sa aldrig igen förra gången. Men jag hade jättejättekul och det är ju det som spelar roll.) Hur som så blev det så småning om dags att ta sig hem, då hade bussarna slutat gå och cykeln stod hemma. Jag funderade på taxi, men jag kom fram till att jag inte hade råd att lägga pengar på något sånt. (Resonemanget om att ha pengar men inte ha råd...)  Och att jag ju faktiskt har ben att gå med och att det absolut inte är första gången jag går mellan stan och Flogsta. Så jag satte i hörlurarna och började knata.

Strax ovanför Johannes Grillen tänkte jag uppmuntrande för mig själv att jag snart skulle vara hemma, jag visualiserade min varma säng och ett glas vatten. 

Jag när fortfarande författardrömmar, även om jag inte skriver så mycket skönlitterärt längre. Tänk att skriva en berättelse, en bok, som är helt fantastiskt bra från pärm till pärm. Komma på en bra berättelse och sätta den på pränt. Men. När jag går in på, till exempel, Pocket Shop och ser de mängder av böcker som finns där börjar jag tvivla på om det ens är någon mening att försöka med det. Det finns ju sådana mängder av böcker! Och man vill ju komma med något nytt. Jag läser på baksidan av böcker och förundras över de historier som författare berättar, vilken fantasi de har! Samtidigt som jag blir lite avskräckt av alla böcker, så blir jag inspirerad. Jag måste sätta mig ner och skriva, känner jag. Kicka igång inspiritationen, locka fram fantasin. Det ska jag göra. Någon dag. Ska pressa fram lite tid.

Jag var i Stockholm igår. Stockholm ligger ju ett stenkast från Uppsala, det tar kanske femtio minuter med tåg. När jag flyttade hit för fem år sen så trodde jag att jag skulle åka till Stockholm lite titt som tätt. Det ligger ju så nära! Men icke, jag åker till Stockholm vid fyra tillfällen: när mamma hälsar på och vi gör en utflykt, när Oskar spelar SM, när superhemliga supergruppen ska på spelning och när Elin är Stockholm. 

Igår åkte jag till Stockholm för att träffa Elin. Fortfarande finns det en känsla hos mig att det är något speciellt att åka till Stockholm; storstaden, hufvudstaden. Lite spännande, exotiskt på något sätt. Jag sminkar mig lite extra, det pirrar lite i magen. Medan det för andra är en resa till jobbet så är det för mig faktiskt en resa till en annan stad, och en resa som jag inte tar mig för särskilt ofta. 

Dagen i Stockholm var trevlig. Någonstans ligger det underförstått att det ska shoppas. Kanske för att man för det mesta rör sig i de centrala delarna där det finns affärer. Plus att utbudet ju är större. Nu är det även REA överallt. Jag försöker ju shoppa efter behov nu förtiden, och inte efter lust. Så det blev mest traskande i skoaffärer, eftersom jag måste ha ett par rejälare vinterskor till när jag ska upp till Östersund. Kan inte trippa runt i mina högklackade "vinterskor", och mina kängor, FN:s kängor för ökenbruk, känns ju inte heller som helt lämpliga om det skulle bli minus 30. Tillsut hittade jag ett par skor, ett par höga MC-kängor blev det. Inte alls såna som jag egentligen var ute efter, menmen. Klart att det slank med annat med. Och hur mycket jag behöver ett par korta svarta shorts med vita katter på, eller en gul/orange spetströja låter jag vara osagt. Men de var billiga. Och coola.

I övrigt så åt vi dumpling på Grace Teahouse. Det var en upplevelse, dumplingserna var goda men servicen var inte särskilt snabb eller effektiv. Och senare drack vi kaffe och åt årets första semla på Sergles konditoriet. Och jag tycker faktiskt att semlor är för stora, och det är ett problem för att jag äter upp hela semlan trots att jag inte vill.

En mycket trevlig dag.

Man vet att man har haft en bra helg när man på söndagen är lite spontant tacksam över att helgen är över, för att man inte klarar av att ha en till kväll med fest, dans, sång och galenskaper. 

I fredags var det ju Studentradiopriset. Knullrufs fick inte något pris, men hela Knullrufs var på plats och det var hur kul som helst. Jag och Ellen slog även till på ett spontant tacktal till Fredrik från scenen. Jag gillar verkligen inte att stå på scen, men med alkohol i kroppen plus det faktum att Fredrik verkligen förtjänade ett tacktal så gick det ändå ganska bra. Hoppas jag, vet ju inte hur folk i publiken tog det. Efter middagen med prisutdelning och sång och sketcher var det en kortare sejour med öl och dans på GHs innan hela radiogänget drog till en epic efterfest på radion. Vid fyra var jag rätt nöjd och gick hem, och på väg hem till Flogsta träffade jag på några gangsters som sa "Shoo guzzen, äre fest elleh?" och som ville att jag skulle följa med på klottrarrunda. Och visst var jag sugen, men jag vågade inte hänga med alldeles själv så jag fortsatte hem. 


I lördags var det också fest. Takfest med afterski-tema. Och det var ett väldigt passande tema eftersom min standard outfit för lata dagar passade utmärkt: leggings, lillebrors gamla underställströja och raggsockor. Plus min öronlappsmössa, googlebränna och idomin på läpparna. Men innan takfesten var det Gladiatorerna och nachos hos Kid och Kajsa. Sen var inte takfesten så bra som vi hade hoppats, faktum var att det inte ens var på taket. Så vid halv ett någon gång gick vi hem och hade en helt abnormt galen efterfest hemma hos oss, och hos grannen Johan till klockan var sex på morgonen.

Jag har ju frilansat för första gången. Om man frilansar är det mest smidigt och praktiskt att ha F-skatt, och eftersom jag tänker mig att detta inte blir första gången jag frilansar så tänkte jag att jag skulle ta och skaffa F-skatt. Det har jag tänkt ganska länge, och idag tog jag tag i det. 

Jag började lite smått med att googla efter tips till frilansjournalister, mest för att se exakt hur nödvändigt det är med F-skatt. Alla hade med tipset "Skaffa F-skatt!", och de flesta motivetrade det med att det blev enklare och att man kunde skicka snyggare fakturor. Detta optimistiksa "Skaffa F-skatt!" fick mig att tro att det mer eller mindre var att surfa in på skatteverket.se och trycka på en knapp. Så var icke fallet.

Att skaffa F-skatt innebär ju att man startar ett företag. Känns ju logiskt eftersom det faktiskt heter Företagsskatt. Det är ju inte något man gör i en handvändning, det är inte bara att trycka på en knapp. Det är en massa saker man måste ha koll på; vilken sorts firma, SNI-kod, omsättning och moms och premilinärskatt och så vidare. Innan jag insåg hur många steg och punkter man måste hålla koll på tänkte jag att jag kunde göra mitt bästa och chansa lite. Sen insåg jag att jag kanske inte ville göra det, skatt är ju något viktigt. Så jag ringde Skatteverket och bad om hjälp. Så nu ska jag gå en liten kurs i att starta ett eget företag. Ganska långt från Skicka-F-Skatt-knappen jag ville skulle finnas. 

Vi hade en frilansande journalist som föreläste för oss innan jul, och när hon berättade om sin vardag lät det verkligen toppen att frilansa och jag blev, trots att jag är trygghetsnarkoman, pepp på tanken att kanske frilansa på åtminstone halvtid i framtiden. Med tanke på hur arbetsmarkanden ser ut kan det nog bli en hel del frilansande i framtiden, kanske inte från min drömskrivarlya på ett bra tag, utan mer frilans för att överleva och faktiskt få skriva. Så att gå en liten kurs och lära sig hur det fungerar med eget företag kan ju faktiskt vara riktigt bra. 

(Att gå en kurs i egetföretagande hade jag ju inte alls trott att jag skulle göra för ett år sen. Eller ens igår.)

Alltså, vilken stil. Här postar jag ett inlägg om att jag ska klippa mig, och sen är det dött och tyst här på bloggen i flera dagar. Vad ni måste ha undrat! Har Emma klippt sig kort, har hon klippt lugg, undercut, sidecut, rakat av hela alltet? Jag ber om ursäkt, och avslöjar på en gång att håret ser ut ungefär som vanligt, men bättre. Nu känner jag någonstans att det kanske är lite mycket att betala 460 kronor, och inte få så mycket skillnad. Samtidigt som jag känner att det nog var värt 460 kronor för att få mitt hår att se bättre ut, och framförallt för att det kommer se bättre ut när det växer ut och inte bara som ett stort hängande tjoffs. Som det gärna blir. Nog om det, jag postar en bild från helgen som Fredrik tagit och som jag lite snitsigt har beskurit för att allt fokus ska hamna på mig, som avslöjar hur håret ser ut. 

Efter många om och men bokade jag tid hos Ragdolls. Ett litet slag funderade jag på att klippa mig på den nyöppnade salongen i Majklockorna, mest för att jag alltid får lite ont i magen när jag cyklar förbi där och hon sitter utan kunder och tittar ut genom fönstret. Men det blev Ragdolls för att jag från tillförlitliga källor har hört att de alltid klippar bra, även om man kanske inte vet vad man vill. Och jag vet inte vad jag vill. Eller jo, jag vill ha långt, svallande, lockigt hår som jag kan skaka i vinden. Dock går ju inte det att klippa till, jag har nästan axellångt hår - vi får arbeta med det jag har och med det vet jag inte vad jag vill göra. En liten bit av mig vill sätta mig i stolen och säga att de får göra vad de vill, utan förbehåll. En annan bit vill sätta sig i stolen och säga att de får göra vad de vill, men inte kort, inte lugg, inte så mycket uppklippt eller urtunnat, inga etapper och inget undercut/sidecut. En toppning alltså. Lugg är en annan del av mig sugen på, det var ett tag sen jag hade lugg. Hm, ja, jag vet inte riktigt vad jag vill ha.

Sen är jag nervös för att det är första gången på flera år som någon annan än Barbro får röra mitt hår. Sen 2008? då jag började permanentade mig. Jag hade tänkt klippa mig hos Barbro när jag var hemma, men det blev aldrig av att boka tid och sen kändes Torvalla Centrum så fruktansvärt långt borta, genom snö/regn/blåst/ishalka. Jag litar ju på Barbro! Och nu ska någon okänd jänta fara och sätta saxen i mitt hår. Huvva. Men, vafan, det växer ju ut igen.

Okej, jag skrev om Nyårslöften och hur jag inte hade några. Att jag ville att eventuella löften skulle vara en utmaning att klara av och förbättra mitt liv. Jag har haft ett beroende jag inte har varit ärlig med: från att sporadiskt, någon gång då och då läst Kissies blogg har jag maniskt börjat följa henne. Det har gått så långt att när jag sätter mig vid datorn och öppnar Chrome så trycker jag genast upp tre flikar: mejlen, facebook och Kissies blogg. Och att jag kollar den flera gånger per dag. Det är inte riktigt okej. När jag dessutom upptäckte mig själv med att ha sympati med henne, kanske till och med smågilla henne lite, då kände jag att det hade gått för långt. Jag hade passerat gränsen för vad som är okej. Jag kunde inte försvara mitt maniska läsande med att jag förfärades, att det är som att se ett roadkill - man kan inte titta bort. Så det är slut med det nu. Jag tänker ta tag i mitt beroende. Jag har spolat drogerna, så att säga: Tony har spärrat bloggen i routern så det blir inte något mer Kissie nu.

Jag har påstått att jag under Jullovet bara låg i soffan och åt choklad och skinkstut på löpande band. Vilket inte riktigt är sant. För jag sysselsatte mig även med att frilansa lite åt Uppsala Fria Tidning. Jag sökte praktik där, och hur det nu blev så fick jag ett frilansuppdrag - att skriva om Uppsala Kommuns planer inför 2012. Så jag surfade runt en massa på hemsidan och så skummade jag uppdragsplaner och ringde runt och pratade med folk och skrev ihop en artikel. Som publicerades igår/idag. Här kan man läsa den.

Ett nytt år och så vidare. Jag har inga nyårslöften, men jag känner att det på något sätt skulle vara kul att ha det. Dock vill jag att det ska vara något av en utmaning och livsförbättrande. Så om jag rökte eller snusade så skulle jag lova att sluta, om jag inte tränade skulle jag lova att börja, och om jag inte lagade mat skulle jag lova att laga riktig mat oftare. Det är väl de klassiska? Gå ner i vikt är väl populärt det med, och det skulle jag väl kunna lova om jag kände för det. Men det gör jag inte.

Annars skulle väl ett löfte vara att lära sig något nytt, ett språk eller spela ett instrument eller att knyppla. Och det skulle jag verkligen kunna göra, men det kostar ju pengar! Och trots att det går emot min natur som Slösa så känner jag verligen inte för att spendera pengar just nu. Bara tanken på att jag borde köpa vinterkängor får mig att rysa av obehag. Jag vill ha mina stålar på banken!

Men en sak jag kan lova för 2012 är att jag ska ta tag i att rita klart min tatuering och boka tid. Det ska jag göra.

Årets sista dag, tänk vad tiden flyger iväg. Nyårsafton, eller som det även kallas Kajas Födelsedag, firas i år hos Fredrik med catering, finkläder och alkohol av olika slag. Efter fyverkerierna får vi se vad som händer. Festen är ju där jag är, som jag brukar tänka.

Jag hade en plan för mitt jullov, jag tänkte att jag skulle läsa en massa. Plöja genom böcker. Mina föräldrar har alla Dan Browns böcker, och de är perfekta att plöja genom. Man börjar läsa och sen är man fast - korta kapitel, cliffhangers i slutet av varje kapitel, en massa action och spänning och enkelt språk. Och varje bok är uppbyggd på ungefär samma sätt. Det var planen, för att plöja böcker är ju något av det bästa som finns. Men det blir inte så mycket bokplöjande numera, och jag tänkte att det nu skulle bli ett perfekt tillfälle. Det blev inte så, för en dag råkade jag gå in på min lillebrors rum och där hittade jag Sagan om Ringen-triologin. Den ska man ju läsa. Och jag försökte för ett par år sen, men tog min inte igenom författarens förord och inte heller första kapitlet efter att jag bestämt mig för att hoppa över förordet.

Den här gången går det bättre, mycket för att jag har tagit mig igenom en hel del gamla, långrandiga romaner som tjatar på om minsta lilla grej på sida efter sida. Dock handlar det inte om någon bokplöjning, Sagan om Ringen är inget man plöjer. För herregud vad långrandigt och tjatigt det är, så fort hoberna kommer till en by eller träffar på någon så ska allt redogöras in i minsta detalj. Släktskap och historia och hur byn ligger i förhållande till Fylke och vad hoberna anser om det och vilka hober som har varit där förut och vad invånarna har för tradition av namn och hur deras hus ser ut och så vidare. Det är ju en bra historia, men kill your darlings! Ibland är det ju spännande, men man missar som det för att det är så mycket detaljer att det inte blir någon fart i berättandet och när man kommit till slutet av kapitlet inser man att hoberna just har undgått döden med en hårsmån. Och språket är ju onödigt omständigt ibland, jag inser ju att för att få rätta känslan så måste det vara ett speciellt språk. Men ibland ställer det sig ivägen för sig själv. 

Så inget bokplöjande. Jag läser lite då och då och hoppas att ta mig genom triologin någon gång innan februari. Om jag ska vara fullständigt ärlig så kanske det inte är så att det bara är Sagan om Ringens fel att jag ínte bokplöjer, det kan vara så att jag fastnat för ett spel på telefonen: Air Control. Läskigt vad tiden flyger iväg när jag sätter igång det. 

Det har ju varit ordentligt väder här i Jämtland i veckan. Dan före dan började det med att bussarna ställdes in på grund av underkylt regn och halka. Och det var verkligen halt, halkade på väg till bilen och mellan trappen och bilen är det kanske tre steg. Sen blev det juldagen och stormen Dagmar kom på besök. Personligen drabbades jag inte mer än av en sömnlös natt. Låg och kurade i min säng och funderade över grannarnas tallar, hur de skulle falla om de skulle falla och hur jag och mitt rum skulle drabbas. Lyssnade även på dunsar och funderade på om det var något i vår trädgård eller om det var grannaras prylar som blåste runt. Dagen efter valde jag den genaste vägen hem till mormor och morfar när jag skulle dit och laga till annandagskalkonen. Brukar annars ta en omväg genom skogen bara för att det är trevligt, men att klättra över omkullblåsta träd är inte trevligt. Igår blåste det och snöade det som bara den och när jag var på väg in till stan för att kolla mellandagsrean passerades två bilar i diket innan vi ens var ute ur Torvalla och på stan förvandlades jag till en snögubbe. Men jag gillar väder! Hellre det än den grå och fuktiga filt som legat över Uppsala sen i höstas.