Fredrik hade födelsedagsfest med tema politiskt inkorrekt i fredags. Så vi satte alla på oss dräkter, med varierande grad av fantasi och engagemang. Jag var hedersvåld, Tony var tsunamin, Micke blottare, Joel typ bajsätare, Ellen lobotemerad, Kajsa en blodig tampong (hur bra som helst!), Mangnus en prostituerad transvestit och  Minna hans pimp och Kid var en självmordsbombare. Fredrik var terrorist, på festen fanns även Engla, en präst, en sälklubbare, Jimmie Åkesson, Michaela Jackson och en hel del annat som jag inte uppfattade vad det var.

Det var kul, och jättegod tårta.

Ellen och Tony gick först, och de gick vilse, visserligen tror jag att alla gick vilse på väg hem men de tog priset gånger tusen. Fyra kilometer åt fel håll, på andra sidan ån och järnvägen. (Man kan ju tycka att de borde ha märkt att de gick över ån, det är ju liksom en å!) De snubblade omkring på bakgårdar för att gena, Tony ramlade på väg ur en kompost och har därför utseendet av någon som har varit i slagsmål (vilket kan betraktas på jemtebloggen). Tillslut gav de upp och tog taxi hem.

Jag och Joel lämnade festen samtidigt och när vi kom hem passerade vi grannarnas fönster och såg att de var vakna, som tidigare nämnt tyckte vi att det var en bra idé att hälsa eftersom vi inte gjort det tidigare. De var riktigt trevliga, det var alltså bara barnen i familjen, 18-19 år, som var vakna. De vuxna sov. (Och situationen här bredvid är som följer: en mamma och hennes två barn, som ursprungligen kommer från Tyskland men har bott i Skåne rätt länge, plus hennes gubbe som flyttade hit i somras och inte pratar svenska. Alla andra ungdomar som vi brukar se springa omkring är kompisar, blandannat en kille som nästan bor där för att han egentligen bor i Flogsta och det är så långt dit.) Vad jag inte tänkte på då, var att jag fortfarande var utklädd till en misshandlad muslim.